The Murders On The Rue Renvägen.
Utanför vårt nyköpta hus, som vi inte flyttat in i ännu, stryker det omkring en katt. Det är en benig, grå blandras som brukar göra sitt bästa för att smita in i huset. Ifall man brister i uppmärksamhet några sekunder materaliseras katten plötsligt. Och är på väg att hitta ett gömställe inne i kåken. En gång smet den in i vår bil.
Det vilar något ondskefullt över det djuret.
Den katten kom att spela huvudrollen i gårdagens skräckhistoria.
Vi hade varit på shoppingtur till Sundsvall. Efter att ha lämnat av hustrun i lägenheten åkte jag själv till huset för att lasta av toalettstol, handfat och liknande attiraljer. Septembermörkret var kompakt och regnet hamrade mot bilrutan. Jag lyckades famla mig fram i den kolsvarta Ångermanlandsnatten så pass jag tog mig in i garaget. Tände lyset och lämnade dörrarna till garage och bli öppna. Gjorde samma procedur inne i själva huset. Lyfte sedan ut de saker som skulle lyftas ut och satte mig därefter i bilen.
Har bara kört tiotalet meter innan jag känner en fruktansvärd lukt.
Det är lukten av död. Och inte en naturlig död, utan lukten av ond bråd död, en död körd i 1000W. mikrovågsugn.
Ifall mörkret tidigare varit mysigt så känns det nu som jag kör omkring i filmen "Seven". Eller som jag är en ögonblicksbild ur en novell av Edgar Allan Poe. The Murders On The Rue Renvägen. Eller nåt sånt.
Jag tänker givetvis direkt på den kringstrykande katten. Den onda katten.
Det måste vara den som är upphov till stanken. Den måste ha krupit in i bilen och...tjaa...endast Gud vet vad den gjort sen. Spontant sprängts i tusen illaluktande delar, att döma av lukten.
Tyckte man kunde ana klarinettemat till Morden I Midsomer någonstans i bakgrunden.
Men det kan nog ha varit inbillning.
Satt blick stilla i bilen, de få kilometrarna hem. Anade hur något strök sig mot mina ben. Tyckte mig se en rörelse i backspegeln. Var säker på att det var Katten Från Helvetet som nu hemsökte min bil. Satans svansprydda och morrhårsbeklädda rereinkarnation i Ångermanland.
Efter fem oerhört långa minuter är jag så hemma.
Parkerar på ett sätt som MacGyver hade uppskattat.
Evakuerar bilen på ett sätt som Indiana Jones hade uppskattat.
En snabb okulärbesiktning ger sedan besked.
Det var mycket riktigt katten som låg bakom stanken. Men det var inte genom att krypa in i bilen som han drabbat oss. Utan genom att, så att säga, gå på toaletten på vår garageuppfart. Vilket jag sedan prickade klockrent med högerskon.
Sparsamt underhållande saneringsarbete vidtog därefter.
Det vilar något ondskefullt över det djuret.
Den katten kom att spela huvudrollen i gårdagens skräckhistoria.
Vi hade varit på shoppingtur till Sundsvall. Efter att ha lämnat av hustrun i lägenheten åkte jag själv till huset för att lasta av toalettstol, handfat och liknande attiraljer. Septembermörkret var kompakt och regnet hamrade mot bilrutan. Jag lyckades famla mig fram i den kolsvarta Ångermanlandsnatten så pass jag tog mig in i garaget. Tände lyset och lämnade dörrarna till garage och bli öppna. Gjorde samma procedur inne i själva huset. Lyfte sedan ut de saker som skulle lyftas ut och satte mig därefter i bilen.
Har bara kört tiotalet meter innan jag känner en fruktansvärd lukt.
Det är lukten av död. Och inte en naturlig död, utan lukten av ond bråd död, en död körd i 1000W. mikrovågsugn.
Ifall mörkret tidigare varit mysigt så känns det nu som jag kör omkring i filmen "Seven". Eller som jag är en ögonblicksbild ur en novell av Edgar Allan Poe. The Murders On The Rue Renvägen. Eller nåt sånt.
Jag tänker givetvis direkt på den kringstrykande katten. Den onda katten.
Det måste vara den som är upphov till stanken. Den måste ha krupit in i bilen och...tjaa...endast Gud vet vad den gjort sen. Spontant sprängts i tusen illaluktande delar, att döma av lukten.
Tyckte man kunde ana klarinettemat till Morden I Midsomer någonstans i bakgrunden.
Men det kan nog ha varit inbillning.
Satt blick stilla i bilen, de få kilometrarna hem. Anade hur något strök sig mot mina ben. Tyckte mig se en rörelse i backspegeln. Var säker på att det var Katten Från Helvetet som nu hemsökte min bil. Satans svansprydda och morrhårsbeklädda rereinkarnation i Ångermanland.
Efter fem oerhört långa minuter är jag så hemma.
Parkerar på ett sätt som MacGyver hade uppskattat.
Evakuerar bilen på ett sätt som Indiana Jones hade uppskattat.
En snabb okulärbesiktning ger sedan besked.
Det var mycket riktigt katten som låg bakom stanken. Men det var inte genom att krypa in i bilen som han drabbat oss. Utan genom att, så att säga, gå på toaletten på vår garageuppfart. Vilket jag sedan prickade klockrent med högerskon.
Sparsamt underhållande saneringsarbete vidtog därefter.
Kommentarer
Trackback
