Thomas blogg

Det är den elfte september idag. Man kan inte undvika att tänka på det som hände 11/9 2001. Jag kommer ihåg precis vad jag gjorde när jag fick reda på vad som hänt i USA. Förstås minns jag det. Alla jag pratat med om det här idag har kunnat komma med utförliga redogörelser om sina varanden och göranden just den dagen.
010911 åkte jag och hustrun direkt efter jobbet och tränade på ett gym. Det var på Korpen i Piteå. Jag satt på en cykel och kollade på TV skärmarna som gång på gång visade bilder på ett flygplan som gjorde något alldeles oerhört. I det allmänna larmet i gymmet hördes givetvis inte TV-ljudet. Men jag fattade naturligtvis att något verkligt speciellt hade hänt. Högsta fart hem och på med Text-TV. Man kommer aldrig glömma det. Ungefär som jag aldrig kommer glömma att jag satt på en buss i Malmberget när jag fick veta att Olof Palme blivit skjuten. Eller att jag hörde om överfallet på Anna Lindh en eftermiddag när jag satt i bilen utanför Sunderby Sjukhus.
Märkligt nog har dagens musikaliska tema i övrigt varit helt annorlunda.

Det har varit "quirky".

Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad "quirky" betyder, annat än att en del musik jag gillar brukar beskrivas på det sättet i brittiska musiktidningar: Belle & Sebastian, The Lucksmiths, Norman Blakes låtar i Teenage Fanclub. Möjligen The Housemartins.
Eftersom jag inte känner den exakta betydelsen av uttrycket har jag själv bestämt mig för att det nog betyder "finurlig", "pillemarisk" eller möjligen "vitsig". Kanske hade "charmig" varit en bra beskrivning, ifall just det uttrycket inte hade varit så jäkla...tjaa...så jäkla mesigt.
Rätt långt ifrån Ground Zero, det medges.
Lyssnade på The Concept med Teenage Fanclub i eftermiddags. En låt som börjar med följande textrad:
"She wears denim wherever she goes, says she´s gonna get some records by the Status Quo"
Enligt min definition definitivt en "quirky" textrad.
The Lucksmiths, som är oförtjänt okända, är bland de bästa inom just den här grenen. Se till exempel "The Adolescent Song Of Mindless Devotion" (en genialisk låttitel för övrigt), som börjar:
"I love you from the heart of my bottom

I love you from the bottom of my soul

I love the soles on your feet

I love you from the foot of the hill

(I promise I will)"

När det gäller The Housemartins/The Beautiful South är väl "charmigheten" ibland en aning... nedtonad till förmån för förbittrade angrepp på staten och kapitalet.
Men.
Trots allt marknadsförde de sig själva med pins som hade texten:

"The Housemartins - Quite Big In Belgium"

och dessutom:

"The Housemartins - The Second Best Band In Hull!"
Quirky quirky!