Morgonstund Har Lindisfarne I Mun
Ser dagens ljus genom rödsprängda ögon. Eller rättare sagt: jag hade sett dagens ljus ifall det inte varit så mörkt 04.30 att man knappt ser handen framför sig. Dock både ser och hör jag sonen invadera sovrummet.
"Jag ha välling. Jag hungrig som en varg."
Glädjen över att tvååringen redan lärt sig uttrycket "jag är hungrig som en varg" bleknar lätt när det känns som att någon tömt en cementblandare i vardera ögonlocket.
Så småningom är iallafall vällingen blandad och inmundigad. Och alla kroppsdelar som en normal morgon bör tvättas hos såväl mor, far och son är så småningom rengjorda.
Tänder blir borstade och polarkaka uppäten.
Sätter igång med påklädning.
Till en början går allt enligt tidsplan. Långkalsonger, jeans, tröja, jacka, halsduk och så vidare, allt glider på sonen i en jämn och problemfri takt.
Men då kommer vi till sista detaljen.
Skorna.
Vår hall förbyts till en plats som kunde misstagits för ett brittiskt kloster på 700-talet som får "oväntat besök" av vikingar. Jag tänker också på de så kallade "Göteborgshändelserna" eller kanske Hulk Hogan när jag ser sonen rulla omkring på golvet under utstötanden av ilskna, gutturala läten.
Kaos utbryter alltså.
Efter en fem minuters brottningsmatch befinner sig skorna slutligen på fötterna på min vid det här laget helt hysteriske son.
Då känner jag en värme sprida sig över mina lår.
Och det är inte en varm känsla av glädje som sprider sig över min lekamen.
Det är sonen.
Som då kissar.
På sig själv. På mig. Överallt.
Och vi är tillbaka på ruta 1.
Med 20 minuter till mitt arbete börjar.
