Ett Gammalt Fult Och Elakt Troll Det Var En Gång

Ja.
Och det trollet var/är ingen mindre än jag själv.
Iallafall om man ska tro sonen. Som kallade mig för det. Eller åtminstone var det andemeningen.
"Du är ett elakt troll", var väl hans exakta ord. Så fyllde jag mentalt i resten av meningen själv.
Varför sa ha så? Jo, eftersom jag hade fräckheten att placera min hand på hans stol:
"Du inte hålla handen däl!"
"Jo, jag får hålla handen var jag vill"´
"NEJ! Du INTE hålla handen däl!"
"Jojagfår..."
Etcetcetc.
Alla som varit förälder till en trotsig tvååring vet nog ungefär hur ovanstående konversationen sedermera kom att utveckla sig. Även såna som inte tvingats lyssna på "kan själv!" i olika varianter (24/7) kan nog ana ungefär hur valserna går.
 Tonläget blev alltmer - som det heter - affekterat.
Det intensiva  meningsutbytet ändades sedan effektivt med sonens förkrossande replik, som han mumlade fram med en min som han just druckit en hel nappflaska extra sur citronjuice:
"Du är ett elakt troll"
Vad svarar man på sånt?

Är för övrigt förkyld. Igen. Precis som hela famljen.
Igen.
Dagisbacillerna har verkligen rivstartat höstterminen, det må sägas. Således kommer bloggen under den närmsta tiden genomsyras av dåligt humör, förtäckta klagomål på mitt eget midjemått samt existentiella betraktelser som en genomsnittlig gymnasist hade skämts för.
Ber om ursäkt i förväg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0