Rats
Läser i lokalblaskan att det är råttinvasion i år.
Brr.
Svärföräldrarna har laddat råttfällor i stugan och häromdagen tog det sig in en best på sonens dagis. En motbjudande kloakråtta, byggd som en medelstor rottweiler om man ska tro dagisfröknarna, dök plötsligt upp i förrådet på dagis. Just den råttan mötte sin skapare efter att ha träffats av ett kvastformat objekt, trakterat av en agiterad vaktmästare.
Men den råttan har släktingar.
Många släktingar.
Enligt Tidningen Ångermanland krävs det en glipa på 6-7 mm för att en mus ska ta sig in i t.ex. ett hus. En råtta (super-size) kräver 20 mm.
Det är inte mycket.
Inte mycket alls.
Kan sätta griller i huvet på nästan vem som helst.
En ren mardröm.
Skräckhistorierna duggar tätt just nu.
Har man liksom jag själv en viss rått-fobi är det tuffa tider, för att tala med Per Gessle.
En arbetskamrat hade ett gammalt bortglömt avloppsrör som ledde in i huset. Rena Route 66 för gnagare, givetvis. De hittade råttor lite här och var. Bland annat ett närmare 3 dm. långt monster som gnagt i sig stora delar av hennes dotters morgonrock.
Nackhåren reser sig på mig bara av att skriva detta.
I morse när jag gick till jobbet misstänkte jag att det krupit in en skogsmus i byxbenet eftersom jag tyckte det...tja..att det kändes lite konstigt.
Gick sista biten till jobbet mycket stelbent, försökte i det närmaste att gå utan att snudda byxorna med benen. Lite grann som man går när man har blöta byxor.
Inte min stoltaste stund.
Kanske det är läge att köpa katt?
Eller åtminstone inte köra bort kvarterets kringstrykande katt genom att spruta vatten på den, vilket varit min tidigare strategi. Även ifall den kissen ibland använder min garageuppfart som sandlåda.
Det lilla problemet är - så klart - bara kattskit jämfört med ludna, smittospridande, gultandade, långsvansade, rödögda, tassande, äckliga, motbjudande, frånstötande, illaluktande, kloakboende råttor.
Min attityd mot råttor kan spåras tillbaks till en skidtur någon gång i slutet av 70-talet. En skogsmus hoppade då upp på min stav, klättrade blixtsnabbt uppåt och in i min overall...
Ett trauma som satt djupa spår.
Brr.
Svärföräldrarna har laddat råttfällor i stugan och häromdagen tog det sig in en best på sonens dagis. En motbjudande kloakråtta, byggd som en medelstor rottweiler om man ska tro dagisfröknarna, dök plötsligt upp i förrådet på dagis. Just den råttan mötte sin skapare efter att ha träffats av ett kvastformat objekt, trakterat av en agiterad vaktmästare.
Men den råttan har släktingar.
Många släktingar.
Enligt Tidningen Ångermanland krävs det en glipa på 6-7 mm för att en mus ska ta sig in i t.ex. ett hus. En råtta (super-size) kräver 20 mm.
Det är inte mycket.
Inte mycket alls.
Kan sätta griller i huvet på nästan vem som helst.
En ren mardröm.
Skräckhistorierna duggar tätt just nu.
Har man liksom jag själv en viss rått-fobi är det tuffa tider, för att tala med Per Gessle.
En arbetskamrat hade ett gammalt bortglömt avloppsrör som ledde in i huset. Rena Route 66 för gnagare, givetvis. De hittade råttor lite här och var. Bland annat ett närmare 3 dm. långt monster som gnagt i sig stora delar av hennes dotters morgonrock.
Nackhåren reser sig på mig bara av att skriva detta.
I morse när jag gick till jobbet misstänkte jag att det krupit in en skogsmus i byxbenet eftersom jag tyckte det...tja..att det kändes lite konstigt.
Gick sista biten till jobbet mycket stelbent, försökte i det närmaste att gå utan att snudda byxorna med benen. Lite grann som man går när man har blöta byxor.
Inte min stoltaste stund.
Kanske det är läge att köpa katt?
Eller åtminstone inte köra bort kvarterets kringstrykande katt genom att spruta vatten på den, vilket varit min tidigare strategi. Även ifall den kissen ibland använder min garageuppfart som sandlåda.
Det lilla problemet är - så klart - bara kattskit jämfört med ludna, smittospridande, gultandade, långsvansade, rödögda, tassande, äckliga, motbjudande, frånstötande, illaluktande, kloakboende råttor.
Min attityd mot råttor kan spåras tillbaks till en skidtur någon gång i slutet av 70-talet. En skogsmus hoppade då upp på min stav, klättrade blixtsnabbt uppåt och in i min overall...
Ett trauma som satt djupa spår.
Kommentarer
Trackback
