Klassiker!
Mycket är annorlunda jämfört med när jag gick på låg.- och mellanstadiet.
Inte bara i det stora perspektivet, typ att det nu inte finns någon Warzawapakt, Tyskland har återförenats och Shakin´ Fredrik har lagt mikrofonen på hyllan.
Även i det lilla perspektivet är mycket helt förändrat.
Då fanns det två TV kanaler och det var det hela. Så småningom kunde en och annan i vänkretsen skryta med kabeltv. Superchanel och liknande. Jag och brorsan brukade ibland kolla wrestling på Superchanel på morsans jobb: King-Kong Bundy, Hulk Hogan och Jake The Snake gjorde sitt bästa för att banka livet ur varandra på ett mycket underhållande sätt. När man är 12.
På gröna kiosken i korsningen Rundgatan/Yrkesgatan köpte man sitt godis, inte genom att plocka själv, utan genom att man la upp sina ören på disken varefter den uråldrige expediten mödosamt och i extrem slow-motion plockade s.k. kanadicker och annat gott ur små, vita plastlådor.
Internet var vid den här tidpunkten endast en pillemarisk glimt i ögat på någon sexuellt hämmad datornörd. Datorupplevelserna var på en helt annan nivå - minns den stora lycka jag kände då jag fick en Commodore64 i julklapp. En viss skillnad jämfört med World Of Warcraft.
Jaja.
Det jag menar är inte att det var bättre förr.
På många sätt var det sämre. (Två ord som bevisar detta: Modern Talking)
Men det var annorlunda.
Bland annat därför känner jag mig glad när jag ser barn leka på gatan. För det ser ut att vara precis lika som när jag själv spelade landhockey, byggde hopp för våra cyklar osv.
Idag var jag dessutom med om en riktig klassiker i genren "gatulekar", ett "skämt" vi brukade göra med stor glädje:
Jag kom farande i min bil när jag såg tiotalet figurer sätta sig i rörelse i mörkret en bit framför mig på gatan. Jag slår av på takten för att inte köra över någon oredovisad snorunge. Då ser jag hur barnen ställer upp i två grupper på var sida av vägen. Det ser ut som de drar ett rep över vägen! Bägge gängen ser ut att dra allt vad de orkar. Jag blir först tveksam. Men ser sedan deras stora flin. Och minns när jag själv gjorde samma sak.
Jag kör vidare till Hemköp med ett stort flin på min egen käft.
Inte bara i det stora perspektivet, typ att det nu inte finns någon Warzawapakt, Tyskland har återförenats och Shakin´ Fredrik har lagt mikrofonen på hyllan.
Även i det lilla perspektivet är mycket helt förändrat.
Då fanns det två TV kanaler och det var det hela. Så småningom kunde en och annan i vänkretsen skryta med kabeltv. Superchanel och liknande. Jag och brorsan brukade ibland kolla wrestling på Superchanel på morsans jobb: King-Kong Bundy, Hulk Hogan och Jake The Snake gjorde sitt bästa för att banka livet ur varandra på ett mycket underhållande sätt. När man är 12.
På gröna kiosken i korsningen Rundgatan/Yrkesgatan köpte man sitt godis, inte genom att plocka själv, utan genom att man la upp sina ören på disken varefter den uråldrige expediten mödosamt och i extrem slow-motion plockade s.k. kanadicker och annat gott ur små, vita plastlådor.
Internet var vid den här tidpunkten endast en pillemarisk glimt i ögat på någon sexuellt hämmad datornörd. Datorupplevelserna var på en helt annan nivå - minns den stora lycka jag kände då jag fick en Commodore64 i julklapp. En viss skillnad jämfört med World Of Warcraft.
Jaja.
Det jag menar är inte att det var bättre förr.
På många sätt var det sämre. (Två ord som bevisar detta: Modern Talking)
Men det var annorlunda.
Bland annat därför känner jag mig glad när jag ser barn leka på gatan. För det ser ut att vara precis lika som när jag själv spelade landhockey, byggde hopp för våra cyklar osv.
Idag var jag dessutom med om en riktig klassiker i genren "gatulekar", ett "skämt" vi brukade göra med stor glädje:
Jag kom farande i min bil när jag såg tiotalet figurer sätta sig i rörelse i mörkret en bit framför mig på gatan. Jag slår av på takten för att inte köra över någon oredovisad snorunge. Då ser jag hur barnen ställer upp i två grupper på var sida av vägen. Det ser ut som de drar ett rep över vägen! Bägge gängen ser ut att dra allt vad de orkar. Jag blir först tveksam. Men ser sedan deras stora flin. Och minns när jag själv gjorde samma sak.
Jag kör vidare till Hemköp med ett stort flin på min egen käft.
Kommentarer
Postat av: Mipp
Åhhhhh.
Jag minns en gång när jag fick en hel femkrona med mig till kiosken. Det blev en överfylld godispåse (mamma tog av mig hälften sen när jag kom hem). Jag skulle bara handla för 2:50 kr men blev väl förlamad när godistanten lyfte i 5:öres efter 5:öres.
*Inga salta, inga sura*
Trackback
