Thomas blogg

Jo.
Dess värre.
På grund av en myckenhet av arbete med renovering av hus och bärande av flyttkartonger så har träningen fått stå tillbaka.
Och då uppstår - som ett brev på posten - funderationer på det egna midjemåttet. Förutom då inlägg som gårdagens, där jag tyckte mig se paralleller mellan lönearbete och måsar som dör en utdragen, plågsam död på en soptipp.
Ingen träning och sånt resonemang är helt logiskt.
Så funkar mitt psyke, helt enkelt.
Jag vet att jag skrivit om det här förut. Ledsen att tjata. Men det får mig att känna mig en pyttans gnutta bättre till mods.

Just nu känns det hursomhelst att mitt midjemått växt med 0,1 cm. varje arbetad timme i vårt nya hus.
Det är ingen bra känsla.
Roligare då att tänka på sonen. Han gjorde en s.k. "Fylking" idag. Han fick, till sin stora glädje, en kaka efter middagen idag.
Hans reaktion på detta?
Han ropade "UNDERBART!"
Skönt att han vet att värdesätta de viktiga sakerna här i livet.
Till skillnad från sin far. Kanske man kan säga.