Thomas blogg

Har varit i Stockholm på så kallad återträff med tre gamla kompisar från hemstaden. Saker har verkligen förändrats. Numera är samtliga husägare med familj, när vi umgicks som mest bodde vi i studentrum eller hemma hos föräldrar. Vi kunde inte ens organisera saker som resor till rockfestivaler, ja till och med en tur ner på pizzerian var att tänja på gränserna för vår logistiska förmåga.
Nu: chefsposter, IT-konsultjobb (och så jag då). Familjer. Parmiddagar. Et cetera.

Men kanske mest kännetecknande av allt: när vi åkte hem var hälften av ölen kvar.
Hade nog inte hänt för 10 år sedan.
Och då hade vi dessutom köpt fler till att börja med.

Stockholm, Stockholm, stad i världen.
Har nu varit där två gånger på rätt kort tid.
Gemensam nämnare för de båda resorna: svettningar.
Jag vet inte vad det är. Skulle tro det är något med vattnet eller kanske någon sorts miljögift. Men Stockholm provocerar fram hutlösa svettningar från mig. Skuggor liknande LP-skivor växer blixtsnabbt fram under mina armar. Otrevligt. Svårt att angripa eftersom jag inte vet orsaken. Inte alls samma sak i hemmets trygga vrå.
Kanske det är en betingad reflex efter Stockholm Marathon?
I så fall inget bra drag att anmäla mig till loppet 2008, kanhända. Men nu har jag likväl gjort det.
Brrr.

(Två referenser till låtar i det här inlägget: "Stockholm, Stockholm..." naturligtvis. Men även rubriken. Den syftar på ett lite krystat sätt till INXS och "I Need You Tonight". Ett genomkommersiellt band, kanhända. Men ändå bra.)