Thomas blogg

Another day, another dollar.
Man arbetar och sliter och på helgen man får sig en liter.
Se där har vi två uttryck om arbetets allmänna förträfflighet man nu hör alltför sällan.
På bussen på väg hem ifrån mitt arbete idag kunde man konstatera att minst två, förmodligen tre, personer som åkte med hade någon form av psykiatrisk diagnos. Och det dessutom utan att räkna in mig själv. Dels har vi ett av Tonårsmonstren som avviker så gravt från vedertagna sociala principer att den enda förklaringen nog är att...tja...hissen inte går hela vägen upp. Det kan inte bara vara en fråga om överaktiva hormoner: alla getter är inte kvar på gården.
Så att säga.
Sedan överraskade mig en av hemortens mer sällsamma individer genom att hoppa på bussen mitt ute i ingenstans. Jag har tidigare sett honom brista ut i spontan sång inne på den lokala hemelektronikaffären. Jag har sett honom hålla inlevelsefulla förkunnelser om sitt förhållande till Gud och religion på Hemköp. Allt detta framfört med en stämma så djup och mullrande att Darth Vader i jämförelse låter som Michael Jackson i målbrottet. När han stegade på bussen idag var han iförd hängselbyxor dekorerade med pins och någon form av medaljer. På huvudet satt en grön mössa som hämtad direkt ur en krigsfilm om andra välrdskriget och under armen fanns en bok om det andra (dvs. första) världskriget. Omedelbart lät han sin stämma dåna ut över den stackars busschauffören som fick lyssna på en halvtimmes utläggning om hur "män inte svek varandra på den tiden". Och med det så menade han alltså att man inte svek varandra i Flanderns skyttegravar.
Säkerligen mycket intressant.
Själv övergick jag dock till att lyssna på Made In Japan med Deep Purple på osund volym i MP3-spelaren redan i ett tidigt skede av mannens historiska redogörelse.

Besök från Norrbotten i helgen. Blev uppmärksam på en dialektdetalj jag inte tänkt på tidigare: Lulebor föredrar att inleda sina meningar med subjektet nästan oavsett hur konstigt det bli. I alla fall tror jag det var "subjekt" man kallade den sortens ord. Skitsamma vad det heter egentligen, så här låter det iallafall: 

Människa Från Resten Av Sverige: "Har du sett motorsågen?"

Människa Från Luleå: "Motorsågen, vet du vars den är?"
Människa Från Resten Av Sverige: "Har du smakat pannkakorna?"
Människa Från Luleå: "Plättarna, har du smakat dom?"

Et cetera. 

Har inte tänkt på det där förut. Men märker att jag har det där sättet att prata inpräntat i mitt DNA på något litet sätt.