Thomas blogg

Aj aj.
Det där var visst inte heller en låttitel.
Men det är en jäkla bra kommentar: Is That Your Face Or Did Your Neck Just Throw Up?
Den (kommentaren) fälls av Lily Tomlin i filmen Short Cuts.
Kommentaren är riktad till ingen mindre än Huey Lewis, en artist som nog är glömd av de flesta vid det här laget. Men jag gillade honom.
I likhet med Patrick Bateman, huvudperson i American Psycho. Han gillade också Huey Lewis. (och The News som hans kompband hette).
Skitsamma.
I Short Cuts bor Lily Tomlin ihop med Tom Waits rollfigur. Och om man nu snackar om personer som oförtjänt glömts bort så står kanske Tom Waits först i kön.
Låt vara att han bidragit en hel del till sitt relativa "bortglömmande" själv genom att ge ut ett antal skivor som mest låter som slumpvisa inspelningar av tramporglar man först beskjutit med luftvärnsartilleri (över vílket Mr Waits sedan väser som att han precis druckit en gallon rocca-gil och sköljt ner med klorin).
Men se till vad han gjorde fram till och med Swordfishtrombones.
Kanon, nästan alltihop.
Sedan dess har han kanske bara glimrat till då och då.
Men ändå.
Han är och förblir en av de stora.
Right up there med Bobby, Stephen Patrick och de andra.
Och han har kommit på en och annan bra låttitel.
Till exempel:
"Bad Liver And A Broken Heart"
"Warm Beer And Cold Women"
"The Piano Has Been Drinking (Not Me)"

Nu ska jag gå och se något sällsamt öststatsland vinna schlagerfestivalen.