Thomas blogg

Jaha.
När jag gick på mellanstadiet fanns det ett spel som jag har glömt vad det hette, men vitsen var att man skulle vandra runt i Afrika och leta ädelstenar. Man slog med tärningen, gick sina steg och vände upp en bricka. Hade man tur var det en rubin, safir eller t.o.m. en diamant (tror spelet hette något i stil med "Diamantjakten" eller "Diamantfeber". Typ.). Bakom vissa brickor fanns det dock lömska rånare som stal alla ens tillgångar.
Återigen kan man konstatera att ha barn i dagisålder inte är helt olikt det där spelet.
Speciellt inte om man tränar under lång tid för ett speciellt mål.
Ny vecka - ska man vända upp brickan och hitta en rubin eller ska det vara en rövare, dvs ännu en förkylning?
Svaret har blivit: ännu en förkylning.
Det slog till på allvar igår, vilket lär betyda att jag kan förväntas ligga i horisontalläge i ca. 1 vecka och således kliver ur sjuksängen någon gång i helgen varefter jag kan summera att 50% av sista månaden före Stockholm Marathon gått åt pipan, träningsmässigt.
All den tid jag lagt ner på långpass i ishalka, alla gånger jag tvingat mig ut i regn och blåst, allt det går åt det berömda Häcklefjäll.

Det känns så jädra tungt.

I vild panik slänger jag ut nästan 150 spänn på Echinaforce, vilket jag ändå inte riktigt tror fungerar. Jag trycker i mig antioxidanter, häller i mig apelsinjuice, trycker vitlök och vilar så mycket jag kan.
Men jag vet förstås att allt det där egentligen är bortkastade ansträngningar.
Och jag har fått en vagel i ögat.

Nu ska jag gå och leta efter lämpliga artärer att öppna.