Thomas blogg

Det som gör att jag kan läsa och faktiskt njuta av Dan Brown är den krypande känslan jag får när jag läser om dolda meddelanden i kända konstverk, som t.ex. Mona Lisa. Jag gillar verkligen den där känslan av att, javadfanskamansäga, skygglapparna faller ner och man ser på välbekanta saker med nya ögon. Den känslan gör att jag står ut med t.ex. Dan Browns taffliga kärleksskildringar och ändå uppskattar Da Vinci Koden och Änglar Och Demoner.
Lite grann av samma känsla kan man hitta i vissa skräckfilmer. Som till exempel Invasion Of The Body Snatchers, där utomjordingar byter ut människor mot klonade repliker. Dvs. dina grannar är inte de du tror att de är - de är aliens!

Har idag varit med om en upplevelse som kan mäta sig med både Dan Brown och Arkiv X.
Har varit på husvisning i sällskap med en person som verkligen visste vad man skulle titta efter:
Galgar i taket?
Jaaha.
Dräneringsmattorna ska inte se ut så där säger du?
Ser man på, ser man på.
Vindskivorna...slut? Jaasså. Jaasså...
Fuktspärr? Vattenlås?
Ahum.

Det blev helt uppenbart att jag inte vet någonting om hus. Ännu mindre än vad jag trodde.
Den Kunnige Person jag hade med mig kunde dessutom förklara precis för mig vilka fel han såg.
Och hur det egentligen skulle se ut.
Det var en Dan-Brown-upplevelse!
Har sneglat intresserat på villor under eftermiddagen. Omgivningarna har fått en ny dimension.

"Jaså, där har dom verkligt välgjord dränering!"

"Precis så där ska en nockplåt se ut! Hallelulja i samfälld kör!"
Jag vet inte ifall detta, mitt nya perspektiv, är bra eller dåligt.
Ännu så länge känns det i alla fall häftigt.