Vernon, Bo Och Carl Hamilton (Nej, Inte DEN Carl Hamilton)

(Varning! Tråkigt politiskt inlägg! Om det känns för ansträngande hänvisas åter till mitt inlägg om snoppar. Kolla i så fall i listen till höger.)
Idag skriver Vernon Bogdanor en artikel om hur socialdemokraterna må ha förlorat makten, men att de ändå vunnit den politiska debatten. Detta eftersom De Nya Moderaterna i stora stycken tagit gammal sosseretorik rakt av och vunnit valet på det viset. Inget nytt egentligen. Bo Rothstein har tidigare skrivit i princip exakt samma sak i samma ämne.Även Carl Hamilton har skrivit en bra krönika i samma ämne. En krönika som bland annat innehåller följande passage: ?Lärdom: det finns en stor grupp väljare som inte längre bryr sig om vilket parti som regerar så länge de får den socialdemokratiska politik de vill ha.? Väl formulerat måste sägas.   Alla dessa politiska expertkommentatorer verkar helt eniga om att anledningen till att det nu skiljer så lite mellan sossar och moderater är att moderaterna flyttat till vänster.
Men.
Vilka har suttit vid makten under de senaste 12 åren och ansvarat för bl.a. följande: * Införandet av ett pensionssystem som nästan ingen förstår, men som inte verkar innebära en förbättring för någon utom enstaka aktie-stekare. Systemet innebär också att alla som inte vill framhärda sin ålders höst på en diet av kattmat måste pensionsspara. Speciellt de som inte har råd att spara måste spara. En intressant vändning. * Avreglering av elmarknaden a´la moderaterna.* En spel och alkoholpolitik som skulle fått Gösta Bohman att mysa, men knappast Alva Myrdahl eller ens Tage Erlander.  

Den kollektiva folkhemstanken har bytts ut mot valfrihet. Väljer du fel får du skylla dig själv. Om detta är (nästan) alla partier helt ense. Vem har egentligen gått åt vilket håll och vilken retorik har egentligen segrat?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0