Thomas blogg

Vägd, mätt och granskad.
Sådan är tillvaron.
Och då tänker jag inte bara på vår försvarsministers senaste finurliga påhitt för att på bästa Enemy-Of-The-State-styleé hålla koll på oss, hans (och Freddans) oborstade undersåtar.
Övervakningen av mig är, ännu så länge, organiserad av mig själv och min familj.

Har sedan länge registrerat min träning på www.puls.se. På den sidan kan man bokföra hur långt man sprungit, hur snabbt man sprungit, ja till och med vilken puls man haft då man mödosamt stånkat sig framåt. Sedan går det att få alltihop presenterat i diverse stapeldiagram och eleganta kurvor. Hur kul som helt, om man är lika insnöad som mig. Hittade www.puls.se genom (den lätt förödande) siten www.marathon.se. Där kan man (eller i alla fall jag) dagdrömma mig bort i träningsprogram ihopsatta av marathonexperter, intervjuer med storlöpare och fräsiga reportage om nya löparprodukter.
Jag läser om olika marathonlopp; Berlin, New York, Stockholm - alla verkar de roliga.
Det är ju "så fina omgivningar" i det ena loppet.
"Lättlöpta banor" i det andra loppet.

Det är lätt att glömma att jag själv drabbas av andnöd redan efter en mils jogging.
Mitt huvud skriver ut checkar som min kropp sedan kan få svårigheter att lösa in. T.ex. nu i juni, då jag ska ge mig på att springa drygt 4 mil i ett sträck. Vägen dit kommer dessutom att noggrant vägas, mätas och hängas ut på internet.
Helt frivilligt.

Sedan har vi nästa projekt, nyligen återupptaget.
Matregistrering.
Det har visst samband med mitt kommande försök att springa maraton. Jag försöker gå ner i vikt genom att registrera allt jag äter i ett speciellt program där jag har angett hur mycket jag vill väga innan maran. Och sen håller programmet koll.
Ifall jag äter lagom mycket får jag höra en ljudeffekt som liknar en applåd då programmet startar.
I annat fall får man lyssna till ljudet av glaskross.
Orwell (och Odenberg) hade säkert nickat gillande.

Inte nog med att allt jag äter bokförs och att till och med min puls i vissa situationer finns fullt tillgänglig för allmänheten över internet. Här hemma har vi nu fått en diktator som skulle gilla sådana övervakningsåtgärder.
Eller åtminstone en deltids-diktator.
När sonen är trött eller bara tycker han får för lite uppmärkssamhet slår han numera till med ett beteende som skulle imponerat på Idi Amin eller kanske Pol-Pot..
Igår hade han (sonen, inte Pol-Pot) t.ex. bestämt att jag inte på några villkor skulle få gå på toaletten. Att jag sedan inte lydde honom fick effekter som är att likna med någon sorts mildare världskrig.

Idag ledde min vägran att spela upp ett videoklipp med New York Dolls för honom till ett hysteriskt anfall där han (sonen, inte Pol-Pot) inte andades på vad som kändes som ungefär en kvart.
Inte så kul.
Men i alla fall har han en viss smak. Jag menar, ska han nu tvunget bli hysterisk får han hellre bli det på grund av New York Dolls än mycket annat.