Promenad m.m.
Vi gick ut en sväng i förmiddags, sonen, hustrun och jag. Knallade ner på stan i solskenet. Gick över Riksvägen på den stora, inglasade rampen som är utrustad med en hiss i ena änden. Ibland när man stått där och väntat på den hissen har jag oroat mig för ifall det ska ligga någon människa därinne. Eller kanske, rentav, hänga i en snara från taket. Typ. Det är en hiss som är lite creepy, rentutsagt.
Idag besannades de där farhågorna.
Inte så att någon hade hängt sig där. Men när vi var på väg hem igen efter att ha köpt vår köttfärs och en liten leksakskanin till sonen, så låg det mycket riktig en person i hissen. Han låg i något som liknade framstupa sidoläge och luktade tydligt av fylla. Med en Hemköp-påse i vardera handen försökte jag förhindra hissdörrarna att slå igen samtidigt som jag petade lite grann på den liggande mannen med foten.
"Eeeh...hur mår du?", provade jag med minimal framgång. Så småningom fick jag lite hjälp i mina bestyr av en kvinna med hund. Mannen kvickande till ställde sig upp, mumlade något otydbart och drog iväg längs Storgatan. Allt detta sker med sonen sittande i sin vagn, kramandes sin nyinköpta kanin, någon meter bort.
Och jag tänker; någon gång har även den liggande mannen varit knappt två år och kramat någon sorts mjukdjur. Någon har rentav, nästan garanterat, kramat honom. Kanske lekt ”tittut”. Torkat hans snoriga näsa. Hoppats att det ska gå bra för honom när han blir stor. Och jag undrar hur hans väg sett ut. Hur vägen från mjukdjurs-kramningen kunnat leda fram till en lortig hiss invid Rikväg 90.
I övrigt: en dag som lämnar lite i övrigt att önska. Solen skiner. Fåglarna sjunger. Norge förlorar ännu en stafettduell mot Sverige och jag själv kan ta första löprundan på länge.
Livet är gott ibland.
I alla fall så länge man slipper bli väckt av förbipasserande när man slocknat i en sliten hiss.
