Läst: Processen av Franz Kafka
Vad: Ja, det är ju verkligen frågan. Vad är egentligen detta? Josef K häktas en morgon och avrättas ett år senare. Han avrättas, för övrigt, "som en hund" och dessutom konstaterar han skammen överlever honom själv. Vad än detta är så är det inte "Självkänsla - NU!"
Det som händer mellan Josefs häktning och hans avrättning är mycket svårt att beskriva. Det är en process som på många sätt är förvirrande, men samtidigt suggestiv. Finns nog inget bättre ord tror jag. Suggestiv. Domstolar inhysta i vindsvåningar. Läderklädda pryglare i skumma kontorsutrymmen. Et cetera.
Jag tyckte: Under läsningen (eller egentligen lyssningen) av Processen läste jag samtidigt om hur olika personer tolkat boken. Det var nog bra det. För när jag fick lite ledtrådar till hur andra tänkt kunde man själv hitta olika teman och symboler i boken. För sådana verkar det verkligen vimla av.
Men samtidigt.
Detta är en bok som aldrig avslutades av författaren. Han begjorde rent av att den skulle brännas efter hans död. Att boken är snårig och lite dunkel borde också kunna ha en del att göra med att den helt enkelt inte är färdig. Men trots allt vill man ändå hänga med på resan. Eller i alla fall vill jag göra det. Och att förstå en sak och att missförstå samma sak är dessutom två saker som inte utesluter varandra, för att tala med Kafka.
Under lyssningen hittade jag paralleller till diverse annat som jag gillar. Kanske bara i mitt huvud. Men Monty Python har nog ägnat sig en del åt Kafka. För att nu inte tala om såna som Charlie Kaufman och Spike Jonze.
Betyg: Ja korsiallsindar. Jag kan inte betygsätta detta.
