Workers´ Playtime
Har återigen haft anledning att fundera över det där med jobb och sånt.
När jag firade min akademiska examen var jag ganska nöjd. Som man ofta är vid sådana tillfällen. Man dricker bubblande drycker, äter snittar och brister nästan (men bara nästan) ut i sånger som slutar med "fyfanvadviärbra!".
Min fader hade en mer balanserad inställning.
Han sade: "Jajja. Nu ska du ju jobba i 40 år också."
Vissa skulle säga att min fader har en genuint norrbottnisk inställning till tillvaron.
Det slog mig idag att det nu gått 25% av dessa 40 år.
10 år.
Jösses.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Så jag bestämmer mig härmed för att att anse att det är något bra.
Om arbetslivet vore en Dubbel-Japp (=positiv värdeladdning) så har jag bara tagit en tugga av den första halvan. Den andra halvan av Jappen brukar jag dessutom anse är den godaste.
Vissa dagar anser jag förstås att arbetslivet är mer att likna vid Bassetts Allsorts (=negativ värdeladdning). Och då kan jag istället tänka att jag avverkat så mycket som en fjärdedel av påsen och plågan börjar därmed på allvar närma sig slutet.
Jobbar nu med en nyexaminerad. Helt färsk från skolan. Det är bra för mitt självförtroende.
Ibland känns det som att jag själv inte kan någonting.
Så inte när man jobbar med en som är helt ny.
Det är en bra känsla.
Jag ska försöka behålla den.
(Vad i all världen betyder rubriken på det här inlägget? Tjaa...om du inte redan vet det så kan du kolla upp det och kanske hitta en artist som onödigt många missat.)
När jag firade min akademiska examen var jag ganska nöjd. Som man ofta är vid sådana tillfällen. Man dricker bubblande drycker, äter snittar och brister nästan (men bara nästan) ut i sånger som slutar med "fyfanvadviärbra!".
Min fader hade en mer balanserad inställning.
Han sade: "Jajja. Nu ska du ju jobba i 40 år också."
Vissa skulle säga att min fader har en genuint norrbottnisk inställning till tillvaron.
Det slog mig idag att det nu gått 25% av dessa 40 år.
10 år.
Jösses.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Så jag bestämmer mig härmed för att att anse att det är något bra.
Om arbetslivet vore en Dubbel-Japp (=positiv värdeladdning) så har jag bara tagit en tugga av den första halvan. Den andra halvan av Jappen brukar jag dessutom anse är den godaste.
Vissa dagar anser jag förstås att arbetslivet är mer att likna vid Bassetts Allsorts (=negativ värdeladdning). Och då kan jag istället tänka att jag avverkat så mycket som en fjärdedel av påsen och plågan börjar därmed på allvar närma sig slutet.
Jobbar nu med en nyexaminerad. Helt färsk från skolan. Det är bra för mitt självförtroende.
Ibland känns det som att jag själv inte kan någonting.
Så inte när man jobbar med en som är helt ny.
Det är en bra känsla.
Jag ska försöka behålla den.
(Vad i all världen betyder rubriken på det här inlägget? Tjaa...om du inte redan vet det så kan du kolla upp det och kanske hitta en artist som onödigt många missat.)
Kommentarer
Trackback
