Läst: Volvo Lastvagnar av Erlend Loe
Vad: Någorlunda fristående fortsättning på Doppler som kom häromåret. Andreas Doppler (och sonen Gregus + älgen Bongo) har knallat genom de norsksvenska skogarna och komme fram hos Maj-Britt. Detta visar sig vara en gumma med passion för reggae (med tillbehör) och uppror mot samhället i allmänhet. Därifrån bär det i väg i alltmer sällsamma förvecklingar.
Jag tyckte: Precis som förut är Dopplers förehavande mycket roliga. Och det är roligt skrivet. Dess värre finns det detaljer som drar ner helhetsintrycket. Erlend Loe inkluderar sig själv en hel del i texten. T.ex. när Maj-Britt och Doppler diskuterar norska och svenska författare slänger Doppler fram Erlend Loe som ett exempel på en framstående norsk författare: "Utan honom hade vi två inte funnits". Han kliver så att säga in i texten själv. Det där tricket är roligt några enstaka gånger. Men inte när det återkommer genom hela boken. Speciellt ointressant är att läsa Erlend Loes gnäll på norska bokkritiker. Jag får lite känslan av att Volvo Lastvagnar är Erlend Loes motsvarighet till Mikael Niemis Svålhålet (eller Radioheads "Kid A" eller Bob Dylans "Self Portrait".) Dvs. en författare som haft stor framgång och utnyttjar den stora framgången till att göra en bok precis så som han själv vill ha den, utan att lyssna ett smack på råd från redaktörer/producenter. (Volvo Lastvagnar inleds med citatet "Fuck You, I Wont Do What You Tell Me, vilket förstås kan kopplas mot vad som händer i bokens slut, men som jag skulle tro också har en del att göra med redigeringsprocessen innan den gavs ut.) Precis som Svålhålet är det ändå en rätt bra bok (Volvo Lasvagnar är t.o.m. klart bättre än Svålhålet), men utan vissa störande inslag hade detta kunnat vara en riktig riktig höjdarbok. I slutändan måste betyget bli
Betyg: 3,5
Jag tyckte: Precis som förut är Dopplers förehavande mycket roliga. Och det är roligt skrivet. Dess värre finns det detaljer som drar ner helhetsintrycket. Erlend Loe inkluderar sig själv en hel del i texten. T.ex. när Maj-Britt och Doppler diskuterar norska och svenska författare slänger Doppler fram Erlend Loe som ett exempel på en framstående norsk författare: "Utan honom hade vi två inte funnits". Han kliver så att säga in i texten själv. Det där tricket är roligt några enstaka gånger. Men inte när det återkommer genom hela boken. Speciellt ointressant är att läsa Erlend Loes gnäll på norska bokkritiker. Jag får lite känslan av att Volvo Lastvagnar är Erlend Loes motsvarighet till Mikael Niemis Svålhålet (eller Radioheads "Kid A" eller Bob Dylans "Self Portrait".) Dvs. en författare som haft stor framgång och utnyttjar den stora framgången till att göra en bok precis så som han själv vill ha den, utan att lyssna ett smack på råd från redaktörer/producenter. (Volvo Lastvagnar inleds med citatet "Fuck You, I Wont Do What You Tell Me, vilket förstås kan kopplas mot vad som händer i bokens slut, men som jag skulle tro också har en del att göra med redigeringsprocessen innan den gavs ut.) Precis som Svålhålet är det ändå en rätt bra bok (Volvo Lasvagnar är t.o.m. klart bättre än Svålhålet), men utan vissa störande inslag hade detta kunnat vara en riktig riktig höjdarbok. I slutändan måste betyget bli
Betyg: 3,5
Kommentarer
Trackback
