I En Tid Där Allt Är Sig Likt Men Inget Är Som Förr
Det där är en bra textrad:
"I En Tid Där Allt Är Sig Likt Men Inget Är Som Förr"
Det som är så fiffigt är att den alltid stämmer. Första gången jag hörde den måste varit mer än 15 år sedan. Och sedan har den stämt mest hela tiden.
Man skulle kunna säga att det enda jag vet någorlunda säkert om framtiden är att jag kommer tycka det mesta är sig likt, men samtidigt kommer jag tycka att inget riktigt är som förr.
Däri ligger fiffigheten i textraden.
Vem som skrivit raden? Jag orkar inte leta fram efternamnet men förnamnet på textförfattaren är hursomhelst Pontus. Som i "Pontus Och Amerikanerna". De var ett av de småfjantiga svenska popband som inte riktigt verkar finnas längre men som verkade finnas överallt i slutet av 80-talet. Gillade verkligen deras skiva "Via Satellit". Där kan man hitta den ovan beskrivna snutten.
Träffade idag en man som varit medvetslös i flera veckor efter att ha drabbats av stroke.
Han var lite drygt 50 år gammal.
Hos honom fanns barnteckningar adresserade till "Världens Bästa Farfar".
Hans fötter hade ännu kvar solbrännan. Det var solmärken efter de sandaler han gått omkring i tills helt nyligen. Det kändes som att stroken fångat honom mitt i ett steg.
Sånt där känns fortfarande för jäkla orättvist.
Tungt.
Och jag hoppas faktiskt att jag alltid kommer reagera på det sättet.
Inte bli mer luttrad.
Även om det ibland blir tungt.
"I En Tid Där Allt Är Sig Likt Men Inget Är Som Förr"
Det som är så fiffigt är att den alltid stämmer. Första gången jag hörde den måste varit mer än 15 år sedan. Och sedan har den stämt mest hela tiden.
Man skulle kunna säga att det enda jag vet någorlunda säkert om framtiden är att jag kommer tycka det mesta är sig likt, men samtidigt kommer jag tycka att inget riktigt är som förr.
Däri ligger fiffigheten i textraden.
Vem som skrivit raden? Jag orkar inte leta fram efternamnet men förnamnet på textförfattaren är hursomhelst Pontus. Som i "Pontus Och Amerikanerna". De var ett av de småfjantiga svenska popband som inte riktigt verkar finnas längre men som verkade finnas överallt i slutet av 80-talet. Gillade verkligen deras skiva "Via Satellit". Där kan man hitta den ovan beskrivna snutten.
Träffade idag en man som varit medvetslös i flera veckor efter att ha drabbats av stroke.
Han var lite drygt 50 år gammal.
Hos honom fanns barnteckningar adresserade till "Världens Bästa Farfar".
Hans fötter hade ännu kvar solbrännan. Det var solmärken efter de sandaler han gått omkring i tills helt nyligen. Det kändes som att stroken fångat honom mitt i ett steg.
Sånt där känns fortfarande för jäkla orättvist.
Tungt.
Och jag hoppas faktiskt att jag alltid kommer reagera på det sättet.
Inte bli mer luttrad.
Även om det ibland blir tungt.
Kommentarer
Trackback
