Thomas blogg

Jag gillar verkligen inte David Beckham. Eller David Backhand. Som jag föredrar att kalla honom.
Jag skrev en gång en lång utläggning om varför han är för fotbollen vad Britney Spears är för musiken. Nu skulle man kunna säga att Beckham är fotbollens Paris Hilton.
Han är känd för att han är känd. Skrapar man på ytan hittar man...tjaaa...inte mycket. Han kan inte dribbla eller nicka, han är inte snabb, är ingen speciellt bra bollvinnare, hans vänsterfot duger knappt till att stå på och han visar inga ledaregenskaper på plan. Hans styrka är att slå inlägg, förutsatt att andra spelare ser till att han får utrymme. Det är inte så jäkla märkvärdigt faktiskt, speciellt inte med tanke på hur mycket det skrivs om honom.
När han spelade i Manchester United var han inte ens bäst på deras mittfält. Tvärt om. Paul Scholes, för att inte tala om Ryan Giggs eller Roy Keane, är (eller åtminstone var) bättre fotbollsspelare då när det begav sig. Ändå fick Backhand rubrikerna.
Orsaken till det är förstås rätt enkel.
Alla som sett Paul Scholes förstår att han omöjligt skulle kunna blivit känd som den första metrosexuella fotbollsspelaren. Till skillnad från Backhand. Paul Scholes fru är inte heller Posh Spice.
Roy Keane i sarong? I think not.
Ryan Giggs jättekompis med Elton John och Tom Cruise? Knappast.
Nu händer det igen.
Real Madrid lyckades vinna ligatiteln och hade man bara gått på den svenska mediarapporteringen kunde man tro att Backhand burit laget på sina axlar under hela säsongen.
Så är det naturligtvis inte.
Istället har han tillbringat långa perioder utanför laget.
Han har bara gjort 3 ligamål att jämföra med Van Nistelrooys 25.
I säsongens sista match klev Backhand av planen med halvtimmen kvar till förmån för Reyes vid ställningen 0-1. Då var Barca ligasegrare. Reyes vände sedan matchen i princip på egen hand med två mål.
Vem uppmärkssammades mest i tidningarna efter Reals ligaseger?
Van Nistelrooy? Reyes?
Nej.
Givetvis Backhand.
Trist.