Tjourvad Språkutveckling
Sonen blir allt bättre på att prata. Han snappar upp och härmar diverse ord som vore han värsta diktafonen. Oftast är det bra och jag blir imponerad av hans förmåga att lära sig saker. Ibland är det lite mindre lyckat. Som exempelvis då vår tvättmaskin utan förvarning började cirkulera runt i badrummet samtidigt som jag befann mig i samma rum i en särskilt utsatt sittande ställning. Med byxorna vid fotknölarna försökte jag sedan, så gott det nu gick, att hindra tvättmaskinen från att ödelägga sin omgivning. Min förhoppning är att de ord som sonen lärde sig av mig medan denna incident utspelade sig kommer att försvinna ur hans minne snarast.
Utan tvekan är en helt ny tid här.
Man får tänka sig för innan man pratar.
Ikväll försökte jag, på mitt allra mest pedagogiska sätt, att förklara för sonen att syftet med bord inte främst är att fungera som klätterställning.
”Man ska inte klättra på bord”, sa jag och lyfte ner honom för 124:e gången. ”Bord ska man använda för att äta på”.
Varefter sonen givetvis försökte ta en rejäl tugga av vardagsrumsbordet.
Igår slog han mig med häpnad då han räknade till tio. Jag måste erkänna att jag var stolt när han upprepade samma bedrift idag på dagis. Jag försöker lite i smyg lära honom lite dialekt från mitt hemlän. Kan behövas, som moteld till den sjungande och bräkande dialekt han på daglig basis exponeras för där vi nu bor (Västernorrland). Försöker lära honom att säga ”tjourvat, dvs. ”tjorvigt” med Norrbottensdialekt. Och jag kan intyga att ifall man inte hört en 1,5 åring försöka säga ”tjourvat” så har man verkligen gått miste om något.
