Ös Pengar Över Dagis
Jag är ledsen, men nu blir det dess värre ett sånt där lite smygpolitiskt inlägg igen. Och rätt långt, dessutom. Kanske lite småtrist. Går du inte igång på sånt rekommenderas istället att läsa t.ex. inlägget om snoppar från förra veckan.
Jag läste häromdagen en intressant debattartikel på DN. Artikeln blev snabbt omdiskuterad på diverse bloggar. Inte många gjorde vågen av glädje. Jag tyckte som sagt det var intressant läsning, även om en del saker verkade så självklara att det är konstigt att det sedan blivit diskussion. Kan man tycka. Men det finns förstås fler lager på den löken. Återkommer till det.
I stora drag går artikeln ut på att en majoritet av parförhållanden har en ojämlikhet inbyggda i sig från början. Mannen är oftast några år äldre än kvinnan och har således jobbat några år mer - och tjänar således lite bättre. Studier visat att i de flesta parförhållanden står männen stadigare på arbetsmarknaden än vad kvinnan gör. Det vill säga:
”Hon är kanske rektor för en skola men han är professor och ledande forskare. Eller är hon kanske professor i litteraturvetenskap men det är han som bestämmer vem som skall få världens främsta litteraturpris” (”hö, hö” skulle man kanske kunna tillägga)
Varför det är så är det ingen som säkert vet, men forskning pekar tydligt mot att när kvinnor söker partner för att bilda familj så är ”framtida intjäningsförmåga” en faktor man väger in. Fråga mig inte hur en sån studie genomförts. Men allt detta får till resultat att kvinnan stannar hemma med barnen i större utsträckning än vad mannen gör. Man förlorar helt enkelt för mycket ekonomiskt på det omvända.
Allt detta kan tyckas okontroversiellt, även om åtminstone jag inte lyckats knyta ihop allt innan jag läste artikeln. Jag kände igen verkligheten nästan precis som den beskrivs.
Men inte då.
Artikelförfattaren angrips från två håll.
Från ena hållet (röda laget) ger man tummen ner åt honom utan att egentligen angripa hans resonemang. Istället anser man att han genom tidigare artiklar ”förbrukat sin rätt att uttala sig i feministiska frågor” (citerar där en blogg jag läste).
Från andra hållet (blå laget) håller man med i stora drag. Även om vissa vill dra det ett (eller snarare kanske närmare 2000 steg) längre; läste t.ex. i en blogg där man drev teorin om att kvinnan ”av biologiska skäl” var mer lämpad att ta hand om hus och hem! Däremot angriper den här sidan alla former av kvotering av föräldraförsäkringen, vilket föreslås som en möjlighet att göra något åt det här problemet. Som man kunde vänta sig så anser dessa personer att sådant ”inskränker friheten” i för hög grad.
Jag håller med artikelförfattaren om det mesta han skriver, men tycker det finns några dimensioner som missats. Exempelvis det faktum att det ger så oerhört mycket mindre i plånboken att arbeta med människor (som fortfarande är en kvinnodominerad syssla) än att arbeta med t.ex. att bocka plåt eller skruva fast förgasare (som är mansdominerade sysslor). Då jag tagit min akademiska examen tjänade jag mindre än vad brorsan gjorde. Han började på en verkstad direkt efter gymnasiet. Skillnaden förstås att han körde travers medan jag hjälpte folk som hade diverse krämpor. Det är intressant att ju mer mitt arbete kommit att handla om apparater och datorer, ju högre lön har jag fått.
Mitt förslag, för att åtminstone minska de problem som beskrivs i DN, är att nu genast, i årets lönerörelse, ge ett rejält lönepåslag till Kommunalarna. Ös pengar över vårdbiträden och dagisfröknar!
Inte bara för att de är värda lönelyft på tusentals kronor för det faktiska arbete de utför.
Inte bara för de positiva effekter det skulle få på jämställdheten.
Utan även för att vi måste locka fler människor till dessa yrken. Och det måste ske nu. Om några år är det faktiskt för sent.
