"You Wanted The Best - And You Got It! The Hardest Band In The World..."
Många, åtminstone många killar, i åldrarna 30-45 år har erfarenheter av att lyssna på Kiss under sina s.k. formbara år. Kända och okända personer har tillbringat många långa timmar med att lyssna på Kiss. Och det har satt sina spår:
Minst hälften av Dregens riff-repertoar är direkt hämtad från Ace Frehley.
Min kompis Peders bästa slips är den med Kiss-motiv.
Weezer mer eller mindre tillägnade Kiss en hel låt.
Et cetera.
Halkade in och började söka på Kiss idag på Wikipedia och det var intressant läsning för en musiknörd som mig.
Min första Kiss-platta och dessutom en av de allra första skivor jag köpte överhuvudtaget var "Creatures Of The Night".
En smått skrämmande skiva för en nioåring: låttitlar som "War Machine", "Killer" och "Saint And Sinner" och tordönsmullrande trummor. Jag minns hur trummorna lät i vår gamla och rätt usla stereo. Jag minns hur mitt exemplar av "Creatures Of The Night" luktade. Jag minns att jag spelade luftgitarr till ett stort antal av låtarna.
På Wikipedia kan jag läsa att "Creatures..." var en lite hopfuskad skiva. Gitarristen som är fotad på omslaget spelar nästan inte alls på själva skivan. Däremot spelade inte färre än fem andra gitarrister på skivan (om man inte räknar Paul Stanley). En av dessa hemliga gitarrister visar sig vara ingen mindre än Robben Ford (som senare blivit en av mina favoritgitarrister)!
Kiss var ett riktigt fuskband på det sättet, visar det sig. Massor av musiker har spelat "uncredited" på deras skivor, speciellt skivorna i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Kiss var också ett riktigt hårdjobbande band: mellan 1974 och 1986 släpper man 21 skivor! En studioskiva varje år!
Förutom "Creatures..." är mina egna Kiss-minnen mest förknippade med skivorna från första halvan av 80-talet som jag köpte (eller kopierade av mina kompisar) så fort de kom. En bonus var att skivorna alltid gick in på ena sidan av ett C90-kassettband!
Jag minns vilken stor nyhet det var när de gjorde sin första skiva utan att vara sminkade på omslaget ("Lick It Up"). Åtminstone var det en stor grej i "Okej!". Den tidningen körde en bildspecial från den första presskonferensen utan smink. Alla medlemmar i bandet hade stora namnskyltar framför sig. Som att det inte skulle gå att lista ut vem som var Gene Simmons...
"Lick It Up" var även ett stort samtalsämne på skolgården under mellanstadiet. Refrängen på titellåten lämpade sig bra att vråla tillsammans, även för småglin. Likaså låtar som "All Hell´s Breakin´ Loose".
Storfina låtar!
"Alive 1" hade jag på ett rödvitt Maxell kassettband. Där krävdes båda sidorna samt att jag valde bort några låtar för att det skulle gå in (måste ha varit ett C60). Den skivan håller riktigt bra än idag (det samma kan inte sägas om alla deras skivor från 80-talet).
Ska man bara ha en skiva med Kiss är det kanske den man får rekommendera. Den eller "Dressed To Kill".
Fast min favvo är nog ändå "Creatures Of The Night".
Det var något med lukten på den skivan.
Minst hälften av Dregens riff-repertoar är direkt hämtad från Ace Frehley.
Min kompis Peders bästa slips är den med Kiss-motiv.
Weezer mer eller mindre tillägnade Kiss en hel låt.
Et cetera.
Halkade in och började söka på Kiss idag på Wikipedia och det var intressant läsning för en musiknörd som mig.
Min första Kiss-platta och dessutom en av de allra första skivor jag köpte överhuvudtaget var "Creatures Of The Night".
En smått skrämmande skiva för en nioåring: låttitlar som "War Machine", "Killer" och "Saint And Sinner" och tordönsmullrande trummor. Jag minns hur trummorna lät i vår gamla och rätt usla stereo. Jag minns hur mitt exemplar av "Creatures Of The Night" luktade. Jag minns att jag spelade luftgitarr till ett stort antal av låtarna.
På Wikipedia kan jag läsa att "Creatures..." var en lite hopfuskad skiva. Gitarristen som är fotad på omslaget spelar nästan inte alls på själva skivan. Däremot spelade inte färre än fem andra gitarrister på skivan (om man inte räknar Paul Stanley). En av dessa hemliga gitarrister visar sig vara ingen mindre än Robben Ford (som senare blivit en av mina favoritgitarrister)!
Kiss var ett riktigt fuskband på det sättet, visar det sig. Massor av musiker har spelat "uncredited" på deras skivor, speciellt skivorna i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Kiss var också ett riktigt hårdjobbande band: mellan 1974 och 1986 släpper man 21 skivor! En studioskiva varje år!
Förutom "Creatures..." är mina egna Kiss-minnen mest förknippade med skivorna från första halvan av 80-talet som jag köpte (eller kopierade av mina kompisar) så fort de kom. En bonus var att skivorna alltid gick in på ena sidan av ett C90-kassettband!
Jag minns vilken stor nyhet det var när de gjorde sin första skiva utan att vara sminkade på omslaget ("Lick It Up"). Åtminstone var det en stor grej i "Okej!". Den tidningen körde en bildspecial från den första presskonferensen utan smink. Alla medlemmar i bandet hade stora namnskyltar framför sig. Som att det inte skulle gå att lista ut vem som var Gene Simmons...
"Lick It Up" var även ett stort samtalsämne på skolgården under mellanstadiet. Refrängen på titellåten lämpade sig bra att vråla tillsammans, även för småglin. Likaså låtar som "All Hell´s Breakin´ Loose".
Storfina låtar!
"Alive 1" hade jag på ett rödvitt Maxell kassettband. Där krävdes båda sidorna samt att jag valde bort några låtar för att det skulle gå in (måste ha varit ett C60). Den skivan håller riktigt bra än idag (det samma kan inte sägas om alla deras skivor från 80-talet).
Ska man bara ha en skiva med Kiss är det kanske den man får rekommendera. Den eller "Dressed To Kill".
Fast min favvo är nog ändå "Creatures Of The Night".
Det var något med lukten på den skivan.
Kommentarer
Postat av: Anders, Film- & Musikbloggen!
KISS! herrejösses va mycket jag lyssnade på KISS där mellan 76-80, faktiskt det ENDA jag lyssnade på. Sen upptäckte jag Venom, Motörhead och dubbla baskaggar och då gick det fort in i mörkret... Och på tal om ingenting så har jag också en KISS-slips!
Trackback
