Romanfigur
Det slår mig på Hemköp.
Om jag någon gång mäktar med att skriva en riktig roman så ska där ingå en figur som ibland sköter sina inköp på snabbköpet genom att sno någon annan kunds kundvagn. Jag tänker mig en person som går in i affären och sedan direkt sätter kurs i riktning mot kassan. Vid godisdisken, eller någon annan avdelning som ligger strax före själva kassan, snappar så min tilltänkte romanfigur åt sig en lämplig shoppingvagn, hopplockad av någon som tillfälligt brister i uppmärkssamhet, betalar varorna och går hem.
Man kan tänka sig flera skäl att göra en sån grej.
Exempelvis sparar man tid (det var så mina egna tankegångar var på Hemköp strax innan stängningsdags igår).Man slipper själv gå det tröttsamma varvet i affären, där man sjavar runt och studerar en fantsilös shoppinglista nedkrafsad på baksidan av ett gammalt fönsterkuvert.
Man kan också tänka sig att göra så ifall man gillar nya infallsvinklar på sitt dagliga liv: man tar en shoppingvagn fylld med saker man själv troligtvis inte skulle valt. Lite grann som "Tärningsspelaren" light.
Att kapa en shoppingvagn skulle också kunna ses som ett sätt att stjäla utan att stjäla.
Ett sätt att öka spänningen i vardagen utan att bryta mot några lagar.
Och då tänker jag såhär: när jag handlar känns varorna som mina varor i samma ögonblick jag lägger dem i min kundvagn. Fast de tillhör förstås inte mig förän jag betalat dem. Ändå känns det som jag vill bevaka min kundvagn inne på affären. För att ingen ska sno något från den. Det vore roligt att utmana just den irrationella stöldfobin jag känner i miljöer som t.ex. Hemköp. .
Det vore roligt att nysta lite i vilken typ av person som vill - och vågar - sno någons kundvagn.
Jag tror han (för det känns verkligen som en "han") skulle kunna heta "Kjell" i en roman.
Om jag någon gång mäktar med att skriva en riktig roman så ska där ingå en figur som ibland sköter sina inköp på snabbköpet genom att sno någon annan kunds kundvagn. Jag tänker mig en person som går in i affären och sedan direkt sätter kurs i riktning mot kassan. Vid godisdisken, eller någon annan avdelning som ligger strax före själva kassan, snappar så min tilltänkte romanfigur åt sig en lämplig shoppingvagn, hopplockad av någon som tillfälligt brister i uppmärkssamhet, betalar varorna och går hem.
Man kan tänka sig flera skäl att göra en sån grej.
Exempelvis sparar man tid (det var så mina egna tankegångar var på Hemköp strax innan stängningsdags igår).Man slipper själv gå det tröttsamma varvet i affären, där man sjavar runt och studerar en fantsilös shoppinglista nedkrafsad på baksidan av ett gammalt fönsterkuvert.
Man kan också tänka sig att göra så ifall man gillar nya infallsvinklar på sitt dagliga liv: man tar en shoppingvagn fylld med saker man själv troligtvis inte skulle valt. Lite grann som "Tärningsspelaren" light.
Att kapa en shoppingvagn skulle också kunna ses som ett sätt att stjäla utan att stjäla.
Ett sätt att öka spänningen i vardagen utan att bryta mot några lagar.
Och då tänker jag såhär: när jag handlar känns varorna som mina varor i samma ögonblick jag lägger dem i min kundvagn. Fast de tillhör förstås inte mig förän jag betalat dem. Ändå känns det som jag vill bevaka min kundvagn inne på affären. För att ingen ska sno något från den. Det vore roligt att utmana just den irrationella stöldfobin jag känner i miljöer som t.ex. Hemköp. .
Det vore roligt att nysta lite i vilken typ av person som vill - och vågar - sno någons kundvagn.
Jag tror han (för det känns verkligen som en "han") skulle kunna heta "Kjell" i en roman.
Kommentarer
Trackback
