Mardröm
Inte så att man kan titta i topplistorna och hitta band som R.E.M. och Nirvana där. Inte heller att Luleå Hockey skulle befinna sig närmare toppen än botten av elitserien.
Nej.
De ovan nämnda ljuspunkterna från 90-talet är bortblåsta: topplistorna är gediget späckade med dynga och Luleå Hockey kan mycket väl åka ur elitserien till våren.
Däremot har vi en mauderat regering, precis som i början av 90 talet.
De norska skidåkarherrarna tog inte bara första och andra och tredjeplatsen i dagens världscuptävling; de tog även fjärde och femteplatsen.
Kräkningsframkallande. Precis som det var för 15 år sedan, när hysteriska Maranatakörer som skanderade "HEIA BJØRN!" gjorde sportsändningarna outhärdliga.
Och - värst av allt - Manchester United vann idag. På Anfield. Något som ger mig ännu fler fysiska symtom på ohälsa. Andnöd. Nervösa tics. Högt blodtryck. Yrsel. Magkatarr. Sannolikt sömnstörningar (men det är än så länge obekräftat förstås).
Enda ljuspunkten är att i dagens Manchester United ingår i alla fall ingen norsk.
Man får vara glad för det lilla.
Såg videokväll med Luuk idag. Var en repris tror jag. Gäst var Bodil Malmsten.
En märklig upplevelse.
Jag har alltid tyckt hon sett ut att vara bara några år äldre än mig. Så länge jag har vetat vem hon varit har jag tyckt hon sett exakt likadan ut. Runt 30. Typ.
Hux-flux ser hon nu ut att vara i sextioårsåldern.
Vilket visar sig vara hennes rätta ålder, när jag kollar på wikipedia.
Hon är äldre än farsan.
Förvirrande.
