Begravning
Begravning i fredags. Det liv som mormor inledde 1917 tog slut en tidig morgon 2007 på Sunderbyn sjukhus. Vi träffade henne för några veckor sedan och att slutet närmade sig var tydligt.
Morfar, 95 år gammal nästa månad, höll tal vid mormors kista.
Han hade förhört sig med prästen ifall det kunde anses passande att gå ner på knä invid kistan.
"Ja", hade prästen sagt. "Förutsatt att du tar dig på fötter igen."
Kanske en kommentar som kan tolkas på flera sätt?
När det kom till kritan valde han hursomhelst att stå upp och han levererade ett tal som till stora delar var omöjligt att dechiffrera på grund av hans gråt.
En mycket sorglig stund
Har nu sett både min mor- och farfar begråta sina fruar.
Farfar i sin trånga hall när farmors döda kropp bars förbi honom och ut till en väntande ambulans. Morfar alltså i Gammelstads kyrka.
Det är två minnen som nog aldrig kommer blekna.
Tiden den går. Med följder som de ovan beskrivna.
Farsan har nu bestämt sig för att ta pension om två år.
Jag minns (tydligt) när min egen farfar pensionerade sig. Och jag minns (svagt) när min mormorsmor dog.
Det är således lätt för mig att placera in min son i mina egna minnen. Typ.
Tiden går och man blir äldre. Vilket är tur, eftersom det bara finns exakt ett enda alternativ till att bli äldre. Och det alternativet är inte speciellt tilltalande.
Kom att tänka på en gammal fotbollstränare jag hade. Han brukade alltid predika att man skulle utnyttja alla sina fördelar direkt. Dvs. om man fick välja sida vid avspark skulle man välja så man fick spela första halvlek med solen i ryggen och medvind. För man visste ju aldrig säkert hur det skulle bli senare i matchen. Lika bra att ta ut det bästa på en gång.
Det där är applicerbart på livet i stort.
Man vet aldrig vad som kommer hända framöver. Rätt vad det är ligger man på en bår med adress patologen. Och då har man ju ingen nytta av någon eventuell framtida medvind.
På tal om död och döda människor.
Har fått upp ögonen lite mer på allvar för åttiotals-nihilist-goth-kungarna Killing Joke. Och kan konstatera att det inte bara är jag som skriver låtar som låter som andra artisters låtar. Lyssna på Eighties med Killing Joke och det är inte svårt att hitta likheter till en låt av det kanske mest betydelsefulla 90-talsbandet. Ett band som för övrigt själva säger att deras största hit är "mycket inspirerad" av Debaser med The Pixies.
Vilket bandet är?
Tja, det är inte Spice Girls.
