Mustafa Mohammed: En Hyllning
Det måste sägas.
Mustafa Mohammed - jädrar vad bra.
Så bra att jag var tvungen att lägga till en speciell kategori på min blogg:
"Hyllningar".
Om man, liksom jag själv, gillar konditionsidrott har de senaste åren varit tunga.
Med undantag för Charlotta Kalla ser det mulet ut på den s.k. längdåkningshorisonten. Man verkar hellre ägna sig åt interna bråk än att träna spurtar. Med ett stort antal "hedersamma" fjärde/femteplatser som följd.
Skidskyttar har vi.
Men skidskytte framstår i jämförelse med längdåkning ungefär som innebandy jämfört med fotboll, Ingvar Carlsson jämfört med Olof Palme, Kramfors IP jämfört med Globen eller Markoolio jämfört med Bob Dylan.
Och än mer prestigefyllt än längdskidåkning är löpning.
För att hitta svenska framgångar i långdistanslöpning så får man backa bandet runt 30 år.
Eller, rättare sagt: så var det innan den här sommaren.
Nu behöver man bara se till "Musse". Och det gör mig riktigt glad.
Jag minns överhuvudtaget ingen svensk långlöpare som varit så etablerad i världstoppen som han är nu. Jag minns enstaka kanonlopp av Mats Erixsson, Midde Hamrin m.fl. Men inte någon som levererat så regelbundet som Mustafa Mohammed gjort i sommar.
Han är fantamej bäst i världen, om man från världen tillfälligt undantar Kenya.
Med rätt draghjälp kanske man inte heller behöver exkludera Kenya.
Det är inte kattskit.
Synd att han inte fick en medalj idag. Men han tar det i nästa mästerskap istället. Och jag räknar också med en total upprensning bland de svenska rekorden, från 5000m. och uppåt, under de närmsta åren. Troligtvis kommer "Musse" göra som många andra, löpa längre distanser med åren och han kommer i så fall rensa rent.
Det skulle inte förvåna mig ifall vi snart har en svensk maratonlöpare kapabel att springa under 2.10.
Undrar ifall man är för gammal för att skriva honom och be om ett autograferat idolkort?
