Läst: Ofredsår av Peter Englund
Mitt i all sport har jag läst ut en bok som tagit lång tid att komma igenom.
Vad: En populärvetenskaplig genomgång av tiden när 30-åriga kriget utspelade sig. Genom boken får man följa en svensk man, genom hans dagboksanteckningar, när han reser kors och tvärs i Europa under de aktuella åren. Men själva "biografidelen", är inte så framträdande. Mycket tid ägnas åt utvikningar om stort såväl som om smått: förutom att stora slag skildras på ett (faktiskt) underhållande sätt får man också lära sig saker om t.ex. hur postverket växte fram, att regelrätt rasism inte uppstod förän på 1800-talet och hur det gick till när regelrätta arbetstider uppfanns. Man får även följa den svenska kolonin som fanns i Amerika på 1600-talet.
Jag tyckte: Det är enormt mycket kunskap som förmedlas. Inte så lämplig bok att läsa vid sänggåendet; när jag gjorde det pallade jag sällan mer än 5-6 sidor. Det är underhållande skrivet. Språket är gammalmodigt på ett sätt som jag tycker är kul, även ifall jag kommer undviker att komma i kontakt med uttryck som "en myckenhet" alltför ofta under den närmsta tiden. (Likaså "transmogrifierat".) Det är oerhört intressant läsning, men en aning mastigt. Speciellt roligt att få veta mer om hur det verkligen var att leva på den tiden, tidigare var min kunskap om 30-åriga kriget i stort sett avgränsad till att jag visste att Gustav II Adolf omkom under taskiga väderförhållanden.
Betyg: 3,5
Vad: En populärvetenskaplig genomgång av tiden när 30-åriga kriget utspelade sig. Genom boken får man följa en svensk man, genom hans dagboksanteckningar, när han reser kors och tvärs i Europa under de aktuella åren. Men själva "biografidelen", är inte så framträdande. Mycket tid ägnas åt utvikningar om stort såväl som om smått: förutom att stora slag skildras på ett (faktiskt) underhållande sätt får man också lära sig saker om t.ex. hur postverket växte fram, att regelrätt rasism inte uppstod förän på 1800-talet och hur det gick till när regelrätta arbetstider uppfanns. Man får även följa den svenska kolonin som fanns i Amerika på 1600-talet.
Jag tyckte: Det är enormt mycket kunskap som förmedlas. Inte så lämplig bok att läsa vid sänggåendet; när jag gjorde det pallade jag sällan mer än 5-6 sidor. Det är underhållande skrivet. Språket är gammalmodigt på ett sätt som jag tycker är kul, även ifall jag kommer undviker att komma i kontakt med uttryck som "en myckenhet" alltför ofta under den närmsta tiden. (Likaså "transmogrifierat".) Det är oerhört intressant läsning, men en aning mastigt. Speciellt roligt att få veta mer om hur det verkligen var att leva på den tiden, tidigare var min kunskap om 30-åriga kriget i stort sett avgränsad till att jag visste att Gustav II Adolf omkom under taskiga väderförhållanden.
Betyg: 3,5
Kommentarer
Postat av: Sojan
Ålderdomligt språk verkar han gilla, den gode Englund. Det är ju ett knep förstås för att få läsaren att komma i stämning, gissar jag. (Kolla hans hemsida & blogg förresten).
Redutt var ett ord jag lärde mig av att läsa Poltava för några år sedan. Har börjat på Ofredsår också men tror att jag la av efter halva.
Trackback
