Thomas blogg

Joru.
Det är en fin dag.
Och nu ska jag berätta varför.
Inte bara för att det äntligen är solsken ute.
Inte bara för att jag fått ta i och hugga ved under helgen (vilket jag gillar).
Inte bara för att det är jäkligt kul att böka i vår nyköpta trädgård tillhörande vårt nyköpta hus (Har idag för första gången, med handkraft och med vett och vilja, vält en gigantisk hundkoja. Den handlingen gav mig en bra känsla).
Det är inte en fin dag idag bara för att jag fick en mega-kram av en glädjestrålande son när jag kom hem från jobbet. Men det bidrar förstås
En viktig anledning till att det är en fin dag är att jag nu jobbar där jag bor. Dvs. fr.o.m. förra måndagen pendlar jag inte längre. Med restiden borträknad kommer jag vara hemma mycket mer, men ändå få högre lön (oräknat sparad kostnad för pendling). Jag går, i praktiken ner i tid med nästan 25%, men ändå upp i lön.
Hyfsat.
Men mest av allt innebär mitt "icke-pendlande" att jag känner mig mer hemma där jag bor. Det visar sig spela roll att känna igen ett och annat ansikte på "stan"  (eller vad man nu ska kalla centrala Kramfors). Det är roligt att människor hälsar oss välkomna till Kramfors (där vi iofs. bott i ett halvår). Det är roligt att folk säger hur kul de tycker det är att "yngre människor flyttar till Kramfors". Det är numera sällsynt att jag kallas för en "yngre" människa, allt är relativt antar jag. Det är en bra känsla att vara en yngre människa. Antar jag. Hellre det än "gubbjävel", iallafall.

Mest av allt är det en bra dag för att...det är en bra dag.
Vissa dagar är bra, vissa dåliga och det är bara så det är.
De bra dagarna är färre än de dåliga, skulle jag tro. Vilket betyder att de riktigt bra, kanondagarna, blir värda ännu mer.

Det är en bra dag.
En fin dag.