Arbeit Macht Spass
Har ägnat kvällen åt att riva ur ett badrum.
Det känns som att en basal drift frammanas: att riva.
Ungefär som att äta, sova eller fortplanta sig. Kanhända.
Hursomhelst är det roligt att klänga omkring och bända loss motsträviga taklister och gå femton ronder mot en stinkande våtrumstapet.
S.k. "praktiska" grejer, som att skruva upp gipsskivor, smeta ut flytspackel eller ens att "jacka" en moppekolv har annars inte traditionellt varit riktigt min grej.
Det är inte min styleé.
Jag har kallats för "praktiker" en enda gång i hela mitt liv.
Det var i Falun.
1995.
Jag minns det som igår. Med stolthet.
Jag hoppas att detta, mitt nya liv som villaägare (och följaktligen även som alltigenom jättehändig badrums-utrivare), ska kunna förbättra min praktiska sida. Det behövs.
Det vore skönt att få slippa pinsamma stunder på bilfirmor och järnaffärer när jag ska köpa den ena eller den andra Praktiska Grejen. Min okunskap i såna situationer är monumental. Jag vet mycket mer om fälttåg under antiken än om hur min bil fungerar. Jag kan enkelt räkna upp alla låtar på alla skivor med The Smiths (inklusive den kasserade första versionen av första plattan), men jag kan inte lägga klinkers i ett badrum.
Det där blir plågsamt tydligt ibland.
Där, i affärerna där man köper Praktiska Grejer, har jag fått utstå den ena pinsamheten efter den andra.
Jag har stått där svarslös inför hånleende verkmästare. Inför dryga reparatörer.
Snart ska det vara slut på sånt.
Nu ska ni få igen.
Era jävlar.
Snart har jag rivit ett helt jämrans badrum.
Då får ni hitta någon annan att flina åt.
Det känns som att en basal drift frammanas: att riva.
Ungefär som att äta, sova eller fortplanta sig. Kanhända.
Hursomhelst är det roligt att klänga omkring och bända loss motsträviga taklister och gå femton ronder mot en stinkande våtrumstapet.
S.k. "praktiska" grejer, som att skruva upp gipsskivor, smeta ut flytspackel eller ens att "jacka" en moppekolv har annars inte traditionellt varit riktigt min grej.
Det är inte min styleé.
Jag har kallats för "praktiker" en enda gång i hela mitt liv.
Det var i Falun.
1995.
Jag minns det som igår. Med stolthet.
Jag hoppas att detta, mitt nya liv som villaägare (och följaktligen även som alltigenom jättehändig badrums-utrivare), ska kunna förbättra min praktiska sida. Det behövs.
Det vore skönt att få slippa pinsamma stunder på bilfirmor och järnaffärer när jag ska köpa den ena eller den andra Praktiska Grejen. Min okunskap i såna situationer är monumental. Jag vet mycket mer om fälttåg under antiken än om hur min bil fungerar. Jag kan enkelt räkna upp alla låtar på alla skivor med The Smiths (inklusive den kasserade första versionen av första plattan), men jag kan inte lägga klinkers i ett badrum.
Det där blir plågsamt tydligt ibland.
Där, i affärerna där man köper Praktiska Grejer, har jag fått utstå den ena pinsamheten efter den andra.
Jag har stått där svarslös inför hånleende verkmästare. Inför dryga reparatörer.
Snart ska det vara slut på sånt.
Nu ska ni få igen.
Era jävlar.
Snart har jag rivit ett helt jämrans badrum.
Då får ni hitta någon annan att flina åt.
Kommentarer
Postat av: Sojan
Känns igen.
Jag fick, efter mycket snack, ett ryck och blev en doer: köpte virke och byggde i all hast en stor legolåda att ha under en barnsäng. Hustrun häpnade. Har inte slutat berömma den fina lådan...
Trackback
