Thomas blogg

Jag och sonen var ute och spelade någon sorts ute-innebandy. Sonen smackade till bollen med friskt humör och god vigör. Sedan visade han att äpplet inte faller långt från trädet. Han ville absolut placera bollen stilla på den ojämna asfalten, sikta och därefter smälla till den. Givetvis gick det inte. Bollen rullade så klart iväg.
Hans reaktion på detta var att skälla ut bollen.
Efter noter: "Inte springa ivääääg!".
Han arbetade upp en högröd ansiktsfärg.
Han viftade med innebandyklubban som vore den en elvisp i händerna på Bruce Lee. 

Gång efter gång la han upp bollen, gång efter gång rullade den iväg. Allt medan hysterin växte.
"Inte springa ivääääg!"

Scenen kunde varit hämtad från helgens vedklyvning, med skillnaden att jag inte började grina när jag halvmissade de smalaste vedklabbarna med yxan.Och att jag inte vågade skälla ut vedklabbarna högt, utan höll det inom mig.
Sonen verkar ha ärvt min totala oförmåga att ta motgångar när man ägnar sig åt praktiska ting.
Hysterin ligger alltid på lur, redo att bryta ut ifall det jävlas.
Eller kanske är det jag som hanterar motgångar som en genomsnittlig tvååring?
I vilket fall.
Det finns några saker man lätt glömmer då man fyller i såna där böcker som berättar om hur ens barn utvecklas. När han säger sitt första ord, tar sitt första steg, vem som låg etta på trackslistan när han föddes osv. Allt det där är väl gott och väl. Men varför glömmer man viktiga saker som:  
Favorithårdrocksband? (I sonens fall: Iron Maiden. Hans favoritgenrer: disco, salsa och Mora Träsk)·          Klubbfattning (hockeyklubba) (I sonens fall: left, precis som jag)
 Skottfot i fotboll? (I sonens fall: höger, precis som jag)
Fattning i tennis? (Sonen kör, liksom jag, med bägge händerna lika bra. Eller dåligt)
Favoritsport på TV? (Sonen: friidrott, jag: fotboll och skidor.)
Skrivhand? (Sonen: höger, jag vänster.) 

Blir intressant att följa hur det där utvecklas. Ifall det förändras. Skulle inte tro sonen kommer börja skriva med vänster hand t.ex. Men man vet ju aldrig.