Thomas blogg

När jag var 9 år så släppte brittiska hårdrockbandet Venom sin andra skiva. Den hette Black Metal och kom att ge namn åt en hel genre. Black Metal - satanisthårdrock.

Det var ingen lek för en nioåring. Iofs. så kom jag nog aldrig i riktig kontakt med Venom förrän något år senare. Men det var ändå ingen lek.

Exempel på låttitlar från deras album i början på 80-talet:

Kombinera detta med skivomslag som på bilden här ovan. Och skrämmande bilder på bandet i Okej och Rocket, vilket var två musiktidningar jag lusläste, så har du ett recept på någon sorts - tjaaa... - mystik?
En skrämmande image. Åtminstone för en tolvåring.

Fler än jag måste ha påverkats av Venom.

Det växte som sagt fram en hel genre influerad av framförallt det bandet. Kristian Vikernes (nästan exakt på dagen lika gammal som jag) försåg sig med ett artistnamn (Count Grishnackh) och startade 1991 Black Metal bandet Burzum. Lite senare började han elda upp kyrkor. Och högg ihjäl en musikerkollega. Med 23 hugg.

Holy - som dom säger - shit!

Faktum är att jag fortfarande har lite, ja vad ska man säga, respekt för Venom. Ungefär på samma sätt som jag fortfarande har en viss respekt för annat som skrämde mig vid samma tidpunkt (t.ex. videon till Michael Jacksons Thriller eller TV-serien V).

Åtminstone hade jag sådana känslor till igår.

Igår satt jag nämligen och YouTubade Venom.
You Tube är på alla sätt en jäkla bra grej. Man kan hitta nästan allt där.
Video från Bear Quartets första skiva? - jajjamen.
Vinjetten till Trazan Apansson? - självfallet.

Liveinspelning med The Misfits från en rockklubb i Detroit? - naturligtvis.

En sång om apor med Mora Träsk? - förstås.

Givetvis finns det också massor med Venom där. Och de ser ut som en parodi. Som Spinal Tap eller kanske Bad News. Inte det minsta skrämmande.

Sen går man in på likaledes utmärkta www.wikipedia.org. (ett onlinelexikon). Där läser man vad bandmedlemmarna i Venom heter. Alla har artistnamn. Dessa är Cronos, Abaddon och Mantas. Abbaddon är exempelvis namnet på en avgrundsdemon från Uppenbarelseboken.
På Wikipedia läser jag att bakom pseudonymen döljer sig Tony Bray.
Från Newcastle.
Inte så värst skrämmande.
Den vrålande Cronos heter i verkligheten Conrad. Inget man skiter på sig av.
Mantas heter Jeff. Och min första association till det namnet är några killar som uppskattar andra killar (och Barbra Streisand) på ett väldigt utpräglat sätt. Inte heller det direkt skräckinjagande.

Venom - inte alls skrämmande således.
Bara ett gäng glosögda fjantar från norra England.

Där har vi internets förtjänst och kanske också internets nackdel på samma gång.
Åtminstone vad gäller musik:

Ibland vill man faktiskt inte veta så mycket om artister man har olika föreställningar om. Ibland kan det faktiskt vara roligare att bara gå på sina egna fördomar.

Bland annat därför läser jag mycket sällan musikböcker längre. Läste Ian Curtis änkas bok om honom och det var inte bra för min bild av honom. Likaså verkar Lou Reed vara en genuint osympatisk person. För att inte tala om Sid Vicious eller David Bowie.
Jag vill inte ha det så. Jag vill kunna lyssna på Joy Division, Velvet Underground och Sex Pistols utan att riskera att färgas av något annat än musiken.
Likaså, faktiskt, Venom.