Vem kan man lita på?
Det är inte utan att man börjar fundera i samma banor som vissa skäggprydda skåningar. Vem kan man egentligen lita på? Nutiden är förvirrande, i alla fall för personer utrustade med min högst blygsamma mentala kapacitet.
Volvochefen vill nu höja bensinskatten? Jösses. Vad kommer väl härnäst tänkte jag då jag läste den nyheten? Skulle det börjat flyga vrålande apor ut ur mina kroppsöppningar hade det varit mindre överraskande.
Jag behövde dock inte vänta länge förrän nästa logiska krumsprång i offentligheten kollrade bort mig. Socialdemokraterna vill nu göra avsteg ifrån turordningsreglerna då man ska skära ner sin bemanning i riksdagen. Det vill säga man vill kringgå samma turordningsregler som man anser ska gälla alla andra arbetsgivare. Trovärdigheten i detta närmar sig George W Bush nivåer.
Självfallet är sossarna inte de enda som föredrar att behålla sina egna teorier mer i teorin än i praktiken.
Vår moderate migrationsminister Tobias Billström, exempelvis. Han företräder det parti som mest ihärdigt drivit tesen om att människor medvetet fuskar med sin sjukskrivning eftersom man helt enkelt inte har lust att gå till jobbet.
”Man kan inte sjukskriva sig från livet”, brukar Billströms partivänner grymta innan de far iväg i långa haranger om hur det inte kan vara en arbetsgivares fel att människor har privata problem. Därför måste dessa människor bli bättre på att ”ta sitt ansvar”. Ni vet hur det brukar låta. Därför var det intressant att notera hur Billström själv sjukskrev sig blixtsnabbt då jorden började gunga under fötterna efter valet. Och varför började jorden gunga under fötterna på honom? Jo, eftersom han under ett antal år valt att (cit.) ”avstå” från att betala TV-licens. Detta är speciellt intressant från en företrädare från ett parti som sannolikt inte skulle vara speciellt förstående ifall någon ”avstår” att betala för sig i snabbköpet?
Hur var det nu med ansvaret Billström?
Det var inte heller länge sedan jag läste om hur Svenskt Näringsliv pumpade in mångmiljonbelopp i tankesmedjan Timbro, en organisation som ägnat en ansenlig ansträngning åt att förklara hur skadligt det är med verksamheter som subventioneras på liknande sätt?
Som sagt: vem kan man lita på?
Allraminst kanske de skånska skäggskallar jag refererade till i inledningen.
Hur ska man egentligen betrakta Hoolabandoolornas mycket skickliga maskering av den skånska dialekt som blir mycket hörbar på deras senare alster?
Åtminstone en person kan man i alla fall lita på att han förblir sig själv i ur och skur. Stig fram Robert Aschberg! Efter att i början av karriären gjort TV med människor som med talkad ändalykt fjärtade ”God Save The Queen” publicerade han i förra veckan en krönika om män som släpar stora fordon med sina könsorgan.
Ingen kan säga att han inte håller linjen.
