Förföljd av "Loket" Olsson
Ibland är det lätt att bli paranoid. De senaste dagarna har det verkat som att omgivningen varit fullproppad med Leif ”Loket” Olsson. Var helst jag gått har han varit där. Eller åtminstone personer som liknat honom extremt mycket. Speciellt märkligt var det igår. Min och sonens promenad ner på Konsum var fylld av ”Lok”. När vi kom in i affären hade en person med karaktäristisk mustasch, mage och taklucka i frisyren somnat i en stol precis innanför dörrarna. Alternativt betraktade han bara fläckarna på sin undertröja mycket ingående. Sedan busade en annan ”Loket”-kopia med sonen medan vi stod i kö till kassan. När vi slutligen gick hem var det dags för den tredje look-a-liken. Denne började spontant pussas med sin fru. Mycket snuttigt och så där, men vid det laget kände jag mig förföljd. Jagad av en landsomfattade organisation av överviktiga män med mustasch? Inte helt avspänt. När man börjar se sig omkring finns de här personerna överallt. Skulle tro att det är Sveriges vanligaste utseende.
Märkte idag för första gången hur rostiga ledningarna i hjärnan blir om man inte underhåller dem. Åtminstone ledningarna som går från hjärnan till tal-organet. Var in på jobbet och jobbade några timmar. Kunde snabbt konstatera att jag nästan glömt bort hur man pratar! Trodde inte det var möjligt. Kan i och för sig vara ett led i den allmänna mentala härdsmälta jag verkar genomgå för tillfället. Försökte t.ex. sätta på sonen två par blöjor samtidigt idag, för att bara ta ett av alla de exempel som pekar mot att min hjärna sakta håller på att förvandlas till Schweizerost. Vad månde bliva?
