Den Nya Underklassen
Kanske är det logiskt att nu, när det finns ett nytt arbetarparti, samtidigt har uppstått en ny underklass. En grupp speciellt utsatta individer som balanserar på ruinens brant där varje dag är en oviss kamp för livets nödtorft.
Jag talar givetvis om direktörer. Och då speciellt de bäst betalda direktörerna. I alla fall enligt Michael Treschow, ordförande i Svenskt Näringsliv.
”Svenska toppchefer har för dålig betalt”, säger han idag enligt SVT Text och det är i och för sig inget nytt. Hans företrädare har sagt det samma i minst 15 år. Tidigare har SAF sagt att ifall de bäst betalda cheferna inte får ännu mer pengar så kommer dessa genast flytta utomlands. Bilden av ett kritstrecksrandigt, beluga-och-champagnedoftande lämmeltåg av direktörer som lämnade landet i ilfart målades upp. Att detta sedan inte skett verkar, i första hand, bero på att svenska toppchefer helt enkelt inte håller måttet internationellt. Vilket nu även SAF (i sin nya kostym) verkar ha uppmärksammat. Kanske därför har man bytt retorik. Nu heter det istället att de svenska direktörslönerna gör att det blir svårt att locka hit utländsk kompetens. En variation på känt tema, således.
Om man ser på lönestatistik är det hela däremot lite klurigt att få ihop. Direktörerna i Sverige har verkligen lyckats bra i lönematchen, trots dagens utspel från Michael Treschow. Bäst i Norden, visar Svenska Dagbladet Näringslivs sammanställning av nordiska direktörslöner 2005. Svenska vd-löner i A-listade börsbolag ligger i snitt på 9 miljoner kronor. Bäst betald är Carl-Henric Svanberg, vd i Ericsson, med sina 22,2 miljoner kronor. Efter Ericssonchefen rullar Volvochefen Leif Johansson in med 18 miljoner kronor i årslön. Leif Östling, vd i Scania, lyfter 16 miljoner kronor. De lägst betalda nordiska cheferna finns i Norge.
Svenska direktörer ligger bra till, inte bara i Norden utan, i hela världen, visar en tidigare genomgång av direktörslöner i EU- och OECD-länderna. I den hamnar USA på första plats, Schweiz på andra och Sverige på tredje plats. Närmast under sig har de svenska direktörerna tyska och japanska kolleger och därefter följer ytterligare 38 länders storchefer.
Följande snutt har jag kopierat från Piteå-Tidningens ledarsida. Tycker den sammanfattar på ett bra sätt:
”Sverige behöver inte fler låglönejobb, men väl en jämnare fördelning av det kapital som arbetas ihop. I världsrankinglistan landar svenska direktörer på tredje plats medan svenska industriarbetare återfinns först på nionde plats. Rankningen för grannlandet Norge är den omvända. Norska industriarbetare toppar världslistan, medan deras direktörer finns i bottenskiktet. Svenska direktörer måste ha bra betalt, annars försvinner de till utlandet, lyder budskapet i försvarstalen. Ja, inte till Norge i alla fall. Däremot kanske Sverige kunde växla en genomsnittlig direktör mot två norska? Folkpartiets språktest lär inte bli några problem.”
