Åldersnojan slår tillbaka
Ett tecken på att man verkligen blivit gammal är att åldersnojan, som gått över för flera år sedan, kommer tillbaka. Jag tror det började då jag inte kunde sova för några dagar sedan. Satt istället uppe och glodde i gamla böcker. Läste om Alexander Den Store. Kunde konstatera att han dog när han var lika gammal som jag. Om någon inte minns så var Alexander kung av Makedonien och Grekland. Han erövrade bland annat Perserriket och Egypten. Han grundade staden Alexandria och betraktas idag som en av historiens största fältherrar. Hans erövringar gav upphov till den s.k. hellenismen, vilket gjorde att den grekiska kulturen spreds över hela världen.
Själv har man problem att ens erövra sin egen toalett på morgonen när alla ska dit samtidigt. I den mån jag har varit ansvarig för att sprida några kulturer kan det möjligen vara en eller annan bakteriekultur som jag av misstag spridit bland vänner och bekanta.
Det blev heller inte bättre när jag satt och kollade på http://sv.wikipedia.org och läste om olika personer som var födda samma år som jag. Jag hittade ministrar och, ännu värre, före detta ministrar. Det vill säga; personer som vid min ålder inte bara blivit statsråd. Man har nu gått vidare till nya utmaningar, som det brukar heta. Jag har alltid ansett ministrar som personer med en jäkla rutin och erfarenhet (i klartext: som gamla stofiler). Nu har alltså några av mina årskamrater lagt det där ministrandet bakom sig.
Suck.
Listan på människor födda 1973 var sedan fylld av rutinerade (eller före detta) idrottsstjärnor, pensionerade porrskådisar, OS-segrare och en blivande (?) svensk kung.
Milda Matilda.
Den första åldersnojan tror jag kom då jag insåg att jag inte längre kunde anses som speciellt lovande inom…tja…inom någonting alls egentligen. Mina möjligheter att byta karriär verkade vara mycket begränsade, där för 7-8 år sedan då det sist begav sig. Nu har en post-åldersnoja-åldersnoja inträtt. Känns sådär. För att gaska upp mig har jag läst Bukowski. Gubbstrutten debuterade inte förrän efter han fyllt 40. Och det hade i hans fall varit fyra årtionden där, minst sagt, inte levt enligt socialstyrelsens rekommendationer om x antal skivor bröd om dagen.
Hoppet lever. Kanske.
